I dag har jag bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag vet inte riktigt vad klockan var men Marie, min kompis som bor i Kalhäll ringde och sa att hon var hos sin bror i Bålsta och ville komma förbi mig på en fika. Självklart var hon välkommen. Hon hade sin söta, goa son Sixten med sig. Han har hunnit lära sig gå sen jag såg honom sist. Jag var till dom när han fyllde ett år och då glömde jag en av hans födelsedagspresenter hemma, men han fick den i dag. Den klassiska boken med barnvisor. Han verkade dock tycka bäst om rosetten.

Marie och Sixten

Charmören med de bruna ögonen

Jag har åkt omkring med en stor säck blomjord i bilen som jag inte har behövt till mina blommor. Jag tänkte jag skulle ta upp den på vinden men Marie bor i hus och behövde plantera om ett par växter så jag skickade den med henne. Resten kan hon bara hälla ut i någon rabatt. Skönt, för nu finns det utrymme i bakluckan. Det har en förmåga att samlas en massa grejor där bak. Inte så bra när jag och någon kompis storhandlar.

Det blev äggmjölk och kaffe till frukost/lunch och sedan kotletterna till middag. Både R och N med pojkvän var hemma till middag i dag. Sen blev jag så där trött igen. Jag bara måste lägga mig en stund och blunda för jag orkade inte hålla ögonen öppna. Samma sak hände när jag åkte till Skokloster för att hämta avin. Det är som ett anfall och kan komma bara hux flux. Mina vänner har reagerat för det syns på ögonen när jag blir trött. Om jag kliver upp och rör mig så somnar jag inte men lutar jag mig tillbaka och blundar så är det hur lätt som helst att somna. Tycker att det börjar bli lite obehagligt.Det var inte kul att köra bil när allt man ville var att blunda och sova ett tag. Jag pratade med läkaren sist men han sa bara: motionera, gå promenader typ. Jag försöker så gott jag kan att röra mig men gör jag för mycket en dag så straffar det sig i upp till två dagar och jag är helt slut. Det känns som om det är svårt att träna upp konditionen. Innan jag blev sjuk i TWAR-infektionen för exakt fyra år sedan jobbade jag heltid, gick till gymmet 2-3 gånger i veckan samt gick min promenadslinga på 7 km 2-3 gånger i veckan. Jag är en sådan knäppis som gillar att städa och hade alltid något projekt på gång. Jag älskar att röra på mig och vill inget hellre än att orka som förut men så kommer det väl aldrig bli. Men läkarna har svårt att förstå det. Önskar att det fanns något "piggelinpiller" men det gör det inte utan då blir det droger och det vill jag inte ta.

Det kom äntligen regn i dag och jag hoppas natten bli sval så jag kan sova gott. Kanske gräset blir lite grönt igen. Här är det alldeles gult och torrt. Mina blommor behöver vatten men det får dom i morgon. Tänkte nog bara vara hemma och pula lite i morgon också. Lägga upp lite auktioner på Tradera. Sortera scrapsaker. Om det är möjligt ska jag flytta alla mina byxor från bänkskåpet till gaderoben och på så sätt få plats att ställa undan en del av scrapsakerna.

Jag var in på Lindas blogg och vann en ljudbok från Storytel som jag skulle ha lyssnat på i dag men det får bli i morgon i stället. Tack så mycket Linda för boken! Linda har en bra blogg som jag läser varje dag. Hon har det tufft nu med ryggvärk och små barn. Hon är dock tuff och har klarat av mycket. Du hittar henner blogg till höger. Där finns också de andra bloggar jag följer. De flesta har cancer och ett ovisst öde. Det finns de som har det mycket värre än mig. Skickar en styrkekram till alla er.

Det är nu hög tid att gå och knoppa och jag avslutar med dessa ord:

Optimisten ser en möjighet i varje problem.

Pessimisten ser ett problem i varje möjlighet.

God natt