Jag var ju på behandling i går och tog då en bild på sprutorna jag får. Jag hade inte tittat närmare på sprutorna, men visste att de var hyfsat stora. Men inte att de var så stora som de faktiskt är. En i varje skinka får jag.

Ni tror mig va, när jag säger att jag är öm i baken efteråt?

Jag talade också om att min sömn är helt åt helvete och att jag behöver hjälp. Sköterskan lovade att prata med läkaren som skulle skriva ut något jag skulle kunna sova på. Gick i dag till apoteket för att hämta ut denna nya medicin. Optimist som jag är tänkte jag att i natt får jag sova. Frågade vad det var för medicin läkaren skrivit ut. Propavan. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Tog inte ut den då jag redan har en hel kartong hemma. Och de fungerar ju naturligtvis inte. Jag behöver något starkt som söver en häst typ. Men hur ska jag få läkarna att förstå det? Jag önskar att jag var som alla andra när det gäller medicin.

Efter att ha varit på apoteket gick jag till Källan och stannade där till klockan nio. Vi gjorde inget speciellt utan satt mest och snackade. I morgon tänkte jag äta fredagsmiddag där, då ingen av ungarna är hemma.

Nu ska jag kolla lite bloggar jag brukar läsa och sedan gå och lägga mig.

Jag hoppas jag får en och ni andra också får en

God natt