Morgondagen var lite trögstartad. Först vaknade jag av N som gick till skolan. Var upp en kort stund och pratade lite med henne. Sov sedan någon timme till innan R kom upp för att gå till skolan. Jag har ju inte kunnat låna några böcker på biblioteket och jag trodde det var för att jag haft böckerna hemma för länge. Nu tog jag tag i det och gick dit. Nu är alla böcker jag haft hemma tillbakalämnade, men tre böcker har inte registrerats att jag lämnat tillbaka. Jag har lämnat dem i brevinkastet och det har hänt förr de inte blivit registrerade så jag är inte så orolig. Anledningen till att jag inte fick låna mer böcker var en skuld på 310:- för försent inlämnade böcker. Gulp! 310:- hade jag inte att betala, men det gick att lösa om jag betalade 12:- så jag hamnade under 300:- vilket var spärren. Sagt och gjort, jag betalade 12:- plus 2:- för en kopia. Hoppsan, hoppsan sa hon då hon råkat trycka på fel knapp. Nu försvann visst hela din skuld för jag tryckte på fel knapp. Ha, ha, nu hade du tur. Men det gör inget, det är helt okej. Ja, vad säger man? Jag tackade så himla mycket och blev jätteglad. Tänkte att detta blir bergis en sådan där dag då livet bara flyter på.

Men oj, vad fel jag hade!

Vid kvart i ett var det dags för att åka och hämta Lotta och Gunnar för vidare färd till Akademiska. Jag kom på att jag hade kört på reserven ett tag och en tankning behövdes. Sen kom vi bara en halv kilometer. Bilen la bara av och jag lyckades precis svänga lite åt sidan så jag inte stod mitt i vägen. Jag bönade och bad, klappade och lirkade, men bilen vägrade att starta.

Dumma dumma bil!

Kaos! Vad gör jag nu? Lotta ringde sin syster, som tack och lov var ledig från jobbet. Vi tänkte att hon skulle bogsera hem mig då vi inte kommit mer än ett par kilometer hemifrån. Det gick dock inte då hon inte hade något att fästa linan i som jag hade i bilen. Tack och lov var det bara ett par hundra meter till en bilverkstad dit hon skjutsade mig efter att jag ställt ut varningstriangeln. Jag sa ”tack för en trevlig dag” till Lotta och Gunnar och de for vidare. Tiden gick och jag skulle ju vara på Akademiska klockan två. Det var ju nu helt omöjligt, så efter lite ringande kom jag fram till avdelningen och berättade vad som hänt. Vi bestämde att jag skulle ta en sjuktaxi och komma så fort som möjligt. Verkstadskillarna var väldigt hjälpsamma och lovade att de skulle hämta bilen med bärgaren.

Så nära verkstaden

 

Dom bjöd på te

Vi två kom taxin och hämtade mig. Och jag blev faktiskt bara 40 minuter sen. Det tycker jag var bra jobbat. När jag väl satt i taxin kände jag mig jävligt glad att jag inte kom längre. Tänk om bilen stannat när jag kommit halvvägs. DET hade varit en katastrof vill jag lova. Ja, man får väl se det positiva i det hela på det sättet. Hur jag ska ha råd att lösa ut bilen blir en helt annan fråga. Det är därför jag är ledsen i dag.

Väl framme på Akademiska flöt allt på bra. Jag hade så många frågor, så sköterskan bokade upp mig hos en annan läkare eftersom min ordinarie läkare inte hade några tider. En kvinnlig läkare som skulle vara mycket bra sa hon. Jag har ju inte fått någon bra respons på min trötthet, så det blir nog bra att få träffa henne. Sen kanske jag kan få Bondronat i dropp i stället för tablettform. Bondronat är ju den medicin jag måste ta på fastande mage, sitta upprätt i en timme och får inte äta något alls på minst en halvtimme. Den är lite jobbig och det tycker nog de flesta som tar den.

Dyra droppar

Nästa behandling blir på luciadagen och då har sköterskan ordnat så jag kan åka sjuktaxi. Det blir ju ett läkarbesök den 9:e också och det är skönt att veta att jag kan ta mig fram och tillbaka. Dom är annars lite snåla med att bevilja sjukresor.

Jag är nu efter dagens äventyr helt slut. Har ont i hela kroppen. Till och med under fötterna. Och huvudet känns som en välsparkad fotboll. Det blir inga nattliga sittningar i soffan i kväll utan jag går och lägger mig direkt när jag skrivit klart dessa rader.

Håller ni alla tummar för att de ringer från verkstaden i morgon och säger att det bara var en ispropp i tanken eller en sladd som lossnat? Behöver lite tummar nu känner jag. En trött, sliten och något tilltufsad Annelie önskar er alla en:

God natt