Jag mår lite bättre nu
I torsdags efter jag kom hem från min underbara resa från Gotland började jag få ont i leden på tummen. Höger hand såklart eftersom jag är högerhänt. Sen tog det bara två dagar tills jag hade ont i varenda led i hela kroppen. Läkarna vet inte riktigt om det är någon biverkan efter sista cellgifterna eller sprutorna jag tagit under sommaren. I torsdags hade jag så ont i tummen så jag ville grina. Kändes helt klart som om den var bruten. Blev en gång för länge sedan trampad på foten och fick två sprickor där. Den här värken var dock mycket värre.
Nu har jag börjat ta kortison på morgonen och den värsta värken har släppt. Har dock ingen större kraft i händerna och får svårt att öppna burkar och flaskor med skruvkork. Även viss medicin som man måste trycka ur förpackningen är jobbigt.
Jag har ju äntligen fått börja med strålningen. I måndags var jag till Enköpings lasarett för röntgen och två timmars kontrasvätskedrickande. I tisdags åkte jag till Akademiska för inställning av strålmaskinen. Onsdagen blev en ledig dag vilket var skönt. I torsdags och fredags blev det strålning igen.
Nästa vecka blir tuff den också. Strålning måndag, tisdag och onsdag. Efter strålningen på onsdag är det dax att börja med nya cellgiftet. Det kommer gå i treveckorsintervaller. Vecka ett cellgifter på onsdag. Vecka två cellgifter på onsdag. Vecka tre blir det vilodag den onsdagen. Sen rullar ytterligare en treveckorskur igång igen. Mina kompisar ska åka in till stan på onsdag kväll för att lyssna på Sherlock Brothers och det hade jag gärna följt med på men det kommer jag inte orka. Först strålningen, sen cellgifterna. Och som grädde på moset ställer ju ledvärken till det och gör att jag absolut inte orkar gå några längre sträckor.
Bara att gå till centrum och Källan nu när jag varit utan bilen har varit jättejobbigt. Men bilen är nu fixad. Bilverkstaden som bogserade bilen gav mig ju ett prisförslag på ca 3.600:-. Och då var inte ett batteri medräknat i denna kostnad. Nu åkte jag ju i väg till ängeln Hogo Hansen och hans verkstad. Han gick igenom bilen ordentligt och det enda som behövdes byta var bilbatteriet. Och det till en betydligt bättre pris: 1.150:-. Snacka om att första verkstaden tänkte blåsa mig på extrajobb på saker det inte var nödvändigt att byta. Jag brukar alltid baka en silviakaka och ta med när de hjälper mig med bilen. Ett par saker jag behövt hjälp med fixade han när jag kom med bilen. Helt gratis alltså. Och det är inga väntetider heller. Någon enstaka dag kan man få vänta om tiderna inte passar mig. Jag är nu så glad att bilen funkar och att jag kan våga mig ut på lite längre resor till Uppsala eller så utan att vara orolig för att bilen ska lägga av. Jag ska skicka in en "veckans ros" till lokaltidningen Bålstabladet. Det är han värd.
Jag har, när jag orkat, käkat fredagsmiddag på Källan. I fredags åt vi bacon-inlindad köttfärslimpa med potatis, god sås och lingonsylt. Det är så gott med husmanskost ibland. Och bra för mig som har slarvat väldigt mycket med matlagningen i sommar. Veckan innan lyxade vi till fredagsmiddagen och gjorde smörgåstårta.
Den var "snuskigt" god kan jag lova
Godis blev det också
Det har varit ett par riktigt jobbiga veckor, därför har jag varit dålig på att uppdatera bloggen. Men det är att komma igång att blogga som är så jobbigt. Bara jag kommer igång så brukar det flyta på.
Jag har lite bilder från Gotland att visa också. Och en del bilder ligger i telefonen, så jag måste lära mig hur jag ska föra över bilderna till datorn. Men så svårt ska det väl inte vara.
Att jag är uppe sent i kväll beror på att Sosso och jag gick hem till Jennifer i kväll. Vi köpte i går rostbiff och rökt skinka som åt tillsammans med en röra på kokta ägg i bitar, creme frahise, majonäs och senap som smaksättare.
Jag gjorde äppelpaj på helt egna äpplen som jag tog med mig och bjöd på. När jag fortfarande var gift och bodde i Skokloster fick jag ett äppelträd i födelsedagspresent av min pappa. Häromdagen hade barnen tagit med sig en påse med äpplen och de var riktigt goda.
Nu är det hög tid att gå och lägga sig så jag önskar er alla en
God natt
3 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Det har varit tufft en tid nu
Nästa inlägg: Har haft en dålig vecka
Hej!
Snubblade in på din sida och har kikat runt lite. Mycket intressant läsning och kul att du gillar det vi gör. Kom gärna förbi på en spelning om du har orken och säg hej.
Lycka till med allt från oss alla.
/Marcus och resten av Sherlock Brothers
Du verkar otroligt stark, även om dagar går upp och ner. skumma igenom dina inlägg och man blev tagen, du låter in en sjukdom eller myndigheter stoppa dig från att leva livet, tummen upp för det :)
Inte för att dystra ner stämningen, men förlorade min mamma i bröstcancer 2000. Hela förloppet gick fort ifrån det man upptäckte det tills hon dog, kan inte mycket om cancer och förstod abslolut inte vad det handla om då jag var 8 år, men fick veta att det var en mycket aggresiv typ och att man tyvärr upptäckte den försent...
Men känns skönt att läsa om dig/ditt liv och veta att man kan försöka leva livet så gott man kan. Kämpa på trots det känns jobbigt ibland :) och dina barn är nog lyckliga för att ha dig som mamma:)
Åh, hoppas sååå att du mår bättre nu...vi MÅSTE kämpa på hur motigt det än känns!!! Själv mår jag inte så bra efter min infarkt i våras, men är fast besluten att göra det bästa av allt, trots kärlkramp och andningssvårigheter....vi lever så länge vi andas o njuter av livet! Ibland gråter jag i min ensamhet, men låter inte man eller barn veta om det....jag är eg inte så rädd för att dö, men för att lämna ett barnbarn som är sååå beroende av mig. Han bor hos sin pappa (min son), hans mamma har Aspbergers och kan inte ta hand om honom alls, JAG är hans "mamma"...och trots en fin pappa så måste jag kämpa på och finnas till för honom så länge jag kan. Jag har jättefina stunder då jag njuter av livet, men ibland är det tufft...men jag ger inte upp, vi kämpar väl på eller hur??
Kram Siss