Jag var så säker på att allt skulle ordna sig på mötet i dag då jag trodde jag hade lagen på min sida. Jag sa att hon kunde ringa CSN men nä, det tänkte hon inte göra. R har gått i gymnasiet i 2,5 år och N i 1,5 år. Jag tycker det är helt otroligt att dom skulle komma på det först nu. Jag frågade om jag nu blev återbetalningsskyldig då jag fått för mycket pengar. Det var jag tydligen inte. Jag har alltså fått hela 42.000: - för mycket under den tiden. Oavsett om jag har rätt eller inte är det en stor skandal för domAntingen så har alla okunniga handläggare gett mig 42.000: - som jag inte skulle ha. Hur mycket annat slarv förekommer inte då?

Eller så har dom gjort fel som nekar mig dessa pengar. Hur många andra ensamstående föräldrar har dom då gjort likadant mot?

Hur man än vrider på det så har ju något blivit fel. Jag ska ringa vidare och se till att jag får tag i den dom som redan finns i detta ärende. Jag kan säga att jag förstår alla andra som har kritiserat henne för det var verkligen som att prata med en betongvägg. Jag förstååår, jag förstååår… Ja, mycket mer sa hon inte förutom: så här får det ju inte gå till eller ja, det har nog blivit fel här, när jag påpekade hur olika alla handläggare räknat och godkänt. Jag sa att det är som ett lotteri varje månad då man inte vet vad man får. Eller om man får något alls.

 Självklart är jag fruktansvärt glad att jag får hjälp varje månad, tro inget annat. Det är bara det att dom först ger och sen tar tillbaka som gör mig så arg. Och att dom inte kan visa ett uns av respekt eller förståelse. Jag väntar nu på att bli uppringd av hennes chef som jag pratat en hel del med. Hon är hyfsat mänsklig men jag tror ju inte att det hjälper tyvärr. Jag ska kontakta högsta chefen i morgon och boka en tid med honom. Och så ska jag kontakta lokaltidningarna för jag tror att det är bäst att börja där. Är det så att det kommer att gå så långt som till domstol får det väl göra det. Jag får se det som ytterligare en erfarenhet här i livet.

Jag trodde jag skulle kunna släppa det här men det har tydligen bara börjat. Jag vet bara inte hur jag ska orka. Men ge upp? Nej, det ska jag inte.

Jag kopierade era kommentarer och gav till Lena Folkesson att läsa. Om ni känner att ni orkar så vore jag glad om jag fick brev med era synpunkter och ert stöd så jag kan visa dom. Självklart får nu vara anonyma om ni vill det. Jag behöver allt stöd för att orka med detta. Jag återkommer om detta så fort jag vet något. Det var någon från kommunen som ringt mig i eftermiddags men jag hade glömt att ändra telefonen från ljudlöst så jag missade det. Hon talade in sitt namn vilket jag inte hörde, samt ett telefonnummer så jag får väl ringa i morgon.

Jag fick igår reda på att det är scrapbookingmässa den 24:e oktober och jag har ju sett fram emot att få gå på den. Inte för att jag skulle spenderat så himla mycket pengar men något ville jag ju få med mig hem. Ja du, Lena Folkesson, du har definitivt inte gjort mitt liv lättare.

God natt

Annelie Malmqvist                                                                                        

Trädgården 4

746 32  Bålsta