Jag har varit tvungen att hålla tyst ett tag, men nu vill jag att hela världen ska få veta.

Ett mirakel jag inte trodde jag skulle få uppleva har skett.

Jag ska bli farmor!!!


Och det lilla barnet är beräknat att komma lagom till min födelsedag i november. Kvinnor blir ju både farmor och mormor varje dag över hela världen, men för mig känns det ändå som ett mirakel. Jag har ju trott att inte tiden skulle räcka till för att få uppleva barnbarn, men så ska det inte bli.

Jag har varit lite trött sista tiden men gifterna kämpar för fullt i min kropp och tar död på cancercell efter cancercell och läkarna är jättenöjda med hur bra jag svarar på behandlingen. Det blir nu veckovis behandling fram till vecka 25 och sedan ska jag få hela 7 veckors semester från cellgifter, sjukhusbesök och biverkningar. Och det ska bli så himla skönt. En röntgen blir det också den 8:e juni och förhoppningsvis får jag lite strålning mot den punkt i ryggen jag har så ont i. Och så hoppas jag på att röntgen visar att metastasjäveln på levern har försvunnit.

Jag har lite planer för sommaren och ska träffa syster Carina och fara ut till skärgården eller något sådant. Jag ska också besöka min syster Nettan på Gotland tänkte jag. Och bara finnas till och njuta av livet.

Jag är så glad över att sommaren så sakta är på väg. 

Jag har tappat greppet lite över tiden och dagarna senaste veckan. Klockan ett plingade det på dörren och utanför stod tjejerna från hemtjänsten. Jag blev väldigt snopen då jag var helt säker på att det var onsdag i dag och de kommer ju alltid på torsdagar. Ett helt dygn har jag bara tappat bort alltså. Deras kommentar var: ja, vi trodde nog att vi skulle väcka dig. Och det gjorde de ju. Tack och lov var jag klädd och hade bra ordning hemma. Det enda som stod i vägen var två kartonger med julsaker som jag ännu inte fått upp på vinden. Men jag har faktiskt ordnat en nyckel till vinden, så lagom till midsommar ska väl kartongerna vara på vinden.

Vad har jag gjort sista tiden då? Inte så mycket faktiskt. Dock har vi firat R på hans 19-årsdag. Utan R. Ja, det blev så. Han fyllde år i lördags men då skulle han på någon konsert med efterföljande fest så vi beslöt att fira honom på söndagen istället. Det blev en favorit i repris, det vill säg god mat och bingolotto. Jag gjorde köttfärslimpa till middag och en god efterrätt på jordgubbar som jag ska ge er recept på sedan. En chokladtårta inhandlades också på födelsedagsbarnets önskan. Det var tänkt att vi skulle äta strax före sju och jag kämpade som tusan med mat och efterrätt för jag mådde inte speciellt bra. Försökte nå R på mobilen utan resultat. Ringde och ringde. Messade. Ingen kontakt. Till slut fick jag ändå tag i honom då han hade åkt ut till Skokloster och kunnat ladda mobilen. Nu går det ju inte speciellt många bussar på helgerna så närmaste bussen gick först halv åtta. Då skulle han vara hemma hos mig vid åtta. Ja, ja, han är ju som han är R, så det var ju bara att acceptera. Vi började att äta och spela bingolotto. Och ingen R dök upp. Ringde honom igen och då hade han gått och lagt sig i soffan och somnat naturligtvis! Nästa buss gick inte förrän halv tio. Och vid tio kom han då äntligen hem. Han missade alltså hela sin födelsedagsmiddag, men blev i alla fall glad över sina presenter. Vilken unge va?

I morgon ska jag till Källan på fredagsmiddag. Det ska bli trevligt. Jag gillar ju att vara ensam ibland men vänner är det skönt att ha.

Jag kämpar fortfarande med att vända dygnet rätt och det går sådär. Borde ju ligga i sängen nu så det är väl lika bra att jag gör det. Men först en mugg varm nyponsoppa.

God natt