Hej alla Annelies bloggläsare.

Tisdagen den 18:e november somnade mamma in, efter en vecka inlagd på Hospice. De sista dagarna på sjukhuset hade hon det bra, hon blev mycket väl omhändertagen av både personal, släkt och familj. Hennes rum var mer eller mindre alltid fullt och vi barn turades om att stanna över natten. (Efter ett par dagar fick hon till och med ett dubbelrum för sig själv, för att besökarna knappt rymdes i det enkelrum som hon hade från början). Vi fick köra ut henne med rullstolen titt som tätt för att hon skulle röka, vi fnissade tillsammans åt att rökningen var det som gav henne lite extra energi sådär på slutet och fick henne att komma ur sängen. På söndagen fick mamma komma hem några timmar på permission, hon fick vänner på besök och på kvällen spelade hon Bingolotto en sista gång tillsammans med oss barn, en tradition som kom till för en tid sedan. Vi är så glada att hon hade några riktigt bra och pigga dagar på slutet, att vi fick skratta tillsammans, prata, kramas och bara umgås.

Jag skriver det här inlägget framför allt för att berätta för er hur det ligger till, men också i samma veva passa på att tacka för allt stöd som ni har gett mamma under den tiden som hennes blogg har funnits. Hon pratade ofta om bloggen och var så tacksam över alla fina och goa läsare som alltid har tittat in även under de perioder som hon inte orkade vara så aktiv. Så stort tack för allt ert stöd! Det värmer att veta att ni är så många som bryr er och har lämnat kommentarer här på bloggen även efter att hon gått bort. Bloggen kommer finnas kvar ett tag, det kan vara skönt att gå tillbaka och läsa ibland. 

Om några dagar är det begravning. Det kommer att bli en dag full av sorg men även av kärlek. Som Marcus sa häromdagen; ”Mamma kommer aldrig vara borta, hon är bara någon annanstans”.

Älskade mamma, syster, dotter, moster, faster, snart farmor, vän, svärmor, vi saknar dig. Du har givit oss alla det vi behövt i vissa stunder och du har varit den bästa mamman man har kunnat önskat sig.

Sov gott fina ängel, du finns alltid i våra hjärtan.