Dagarna ser ungefär likadana ut. Det tog på krafterna i går att bara ta sig till affären. Sen att jag kom sent i säng i går, eftersom jag ville veta att R kom hem ordentligt, gjorde inte saken bättre. Har mer eller mindre sovit bort dagen och inte förrän klockan fem på kvällen började jag känna mig som en människa igen. Har lyckats få i mig en hel färdigrätt i dag. Visserligen uppdelat på två tillfällen, men klart bättre än bara nyponsoppa. Jag har nu ställt alarmet så jag kan ringa onkologen om provresultatet. Min illamåendemedicin är snart slut så det behövs ett nytt recept på den. Tycker det är så obehagligt att spy och så behöver jag ju behålla maten som jag får i mig. Nio kilo har försvunnit på tre månader. Visst finns det fortfarande kvar en viss övervikt men det känns inte som det viktigaste att bli av med just nu. Jag vägde 60 kilo när jag blev sjuk. Sen har vikten sakta ökat tills jag vägde 90 kilo. Då började jag ta tag i vikten och gick ner tio kilo. Sen kom ju cancern tillbaka och jag ökade lite i vikt av behandlingarna. Nu stannar vågen på 75 kilo.

Ja, det blev ju ett väldigt intressant inlägg i dag. Har absolut inget mer roligt att berätta. I morgon kommer barnen igen och jag längtar efter att det blir lite liv och rörelse här hemma. Jag blir tvungen att klä på mig och bädda upp sängen. Laga mat. Kanske. Det får bli morgondagens dilemma. Nu är det sängen som gäller. Må morgondagen skrämma alla bakterier och virus all världens väg!

God natt