Den här dagen har varit en katastrof som slutat lyckligt. Barnen är ju hos sin pappa denna vecka och R har varit hemma från skolan ett par dagar. Han låg och sov när hans pappa for till jobbet i morse. Han försökte sedan ringa R flera gånger men fick inget svar. Han ringde då mig och undrade om jag hört av R. Det hade jag inte och provade själv att ringa några gånger utan svar. Det är dock inte ovanligt att han inte svarar då han ofta glömmer att ladda batteriet. Hans pappa blev dock orolig och for tidigare från jobbet. Tack och lov. Han hittade R i samma ställning som i morse. Medvetslös och icke kontaktbar. Andades knappt. Det blev ambulans till sjukhuset och jag kom precis hem därifrån. Njurarna är påverkade så han är uppkopplad till flera dropp och dom tar prover på blod och urin hela tiden. Han behöver även syrgas. Han mår efter omständigheterna bra nu men blir kvar på intensiven under natten.

Fy fan vilka tankar som far genom huvudet när något sådan här händer. Vilken ångest innan jag kom fram till sjukhuset. Jag visste ju inte om han höll på att dö. Eller bli någon grönsak som bara ligger där. Barnen är ju mitt liv. Jag far tillbaka till sjukhuset i morgon när jag fått sova lite. Nu ska jag försöka varva ner lite så det går att sova. Det blir nog en extra sömntablett tror jag. Ha det så gott alla där ute och VAR RÄDDA OM VARANDRA!

God natt